Dag 36
Mycket har hänt i den lilla staden i norr. jag har till exempel fått en ny hobby. Har gått och köpt mig ett fint album och framkallat mängder med kort från Egypten så nu är jag scrapbookare på fritiden (vilket gått ut över bloggskrivandet).
I tisdags åkte jag och farmor iväg till en äng som det stog en sten på. Där brukar en kulturkämpe få äran att tala en gång per år. Denna händelse kallas talet vid stenen. Ett väldigt lustigt men roligt fenomen. Veckan gick sedan sin gilla gång. Plötsligt blev det lördag. Då händer det grejer. Jag och farmor började med en liten shoppingtur och tjejfika på stan. Vi gick sedan till det gamla apotekarhuset och tittade på en utställning om hur man förut tog sig till den lilla staden i norr. Farmor hade åkt med nästan alla båtar, kändes lite häftigt att hon kunde berätta om hur det var.
Efter det åkte vi ännu längre tillbaka i tiden och gick på medeltidsdagen. Alltid roligt att promenera omkring bland medeltidsmänniskor och se barn lära sig tova ull och rida åsnor. Vi kunde dock inte stanna så länge eftersom vi vaar bortbjudna på middag hos några bekanta. Där hörde jag ett underbart uttryck från farmors kompis på 80 år: Nä, man får inte vara dum då kanske man blir vuxen. Känns tryggt att veta att man kan ha långt kvar till vuxenlivet när man är 80. Efter det skyndade jag och farmor vidare då vi skulle på en jazzkonsert på kvällen. Gud vad bra de var! Det var som en timmes balsam för själen och meditation för hjärnan.
På jobbet går det däremot segt. Fortfarande alldeles för lite att göra. Försökte dryga ut tiden med att gå och träna i gymmet på fredagen. Jag vet, de har ett gym! Ingen har bemödat sig att berätta det tidigare så det tog 5 veckor innan jag fick träna ordentligt. Trodde jag. Gymmets alla olika springband och cyklar och viktmaskiner var trasiga. Det enda som fungerade var solariet. Nämnde jag att de är väldigt många fler tjejer än killar på avdelningen?
Om 4 arbetsdagar har hälften av tiden gått! Det (plus att jag får tid att boka frisörtid och skriva mail på arbetstid) gör att jobb på myndighet idag kammar hem en 5/10.
I tisdags åkte jag och farmor iväg till en äng som det stog en sten på. Där brukar en kulturkämpe få äran att tala en gång per år. Denna händelse kallas talet vid stenen. Ett väldigt lustigt men roligt fenomen. Veckan gick sedan sin gilla gång. Plötsligt blev det lördag. Då händer det grejer. Jag och farmor började med en liten shoppingtur och tjejfika på stan. Vi gick sedan till det gamla apotekarhuset och tittade på en utställning om hur man förut tog sig till den lilla staden i norr. Farmor hade åkt med nästan alla båtar, kändes lite häftigt att hon kunde berätta om hur det var.
Efter det åkte vi ännu längre tillbaka i tiden och gick på medeltidsdagen. Alltid roligt att promenera omkring bland medeltidsmänniskor och se barn lära sig tova ull och rida åsnor. Vi kunde dock inte stanna så länge eftersom vi vaar bortbjudna på middag hos några bekanta. Där hörde jag ett underbart uttryck från farmors kompis på 80 år: Nä, man får inte vara dum då kanske man blir vuxen. Känns tryggt att veta att man kan ha långt kvar till vuxenlivet när man är 80. Efter det skyndade jag och farmor vidare då vi skulle på en jazzkonsert på kvällen. Gud vad bra de var! Det var som en timmes balsam för själen och meditation för hjärnan.
På jobbet går det däremot segt. Fortfarande alldeles för lite att göra. Försökte dryga ut tiden med att gå och träna i gymmet på fredagen. Jag vet, de har ett gym! Ingen har bemödat sig att berätta det tidigare så det tog 5 veckor innan jag fick träna ordentligt. Trodde jag. Gymmets alla olika springband och cyklar och viktmaskiner var trasiga. Det enda som fungerade var solariet. Nämnde jag att de är väldigt många fler tjejer än killar på avdelningen?
Om 4 arbetsdagar har hälften av tiden gått! Det (plus att jag får tid att boka frisörtid och skriva mail på arbetstid) gör att jobb på myndighet idag kammar hem en 5/10.
Kommentarer
Trackback