Den långa resan till Norrland
Förmiddagen i twitter-format:
01.30 Vad håller jag på med, varför är jag vaken? Somna för ***! Hmm..hur många minuters sömn får jag om jag somnar nu? nu då? och nu?
06.00 Klockan ringer. Det är INTE ok! Blänger på den. Slår på den. Den tystnar.
06.15 Sätter på tv:n. De pratar om snökaos i Sthlm. Det är heller INTE ok!
07.40 Promenerar i en till synes oändlig korridor på arlanda. För varje 100 meter man gått byter glasväggarna färg. Tydligen fler än jag som tycker ändlösa koridorer är tråkiga och försökt liva upp stämningen.
08.10 Incheckad med kaffe i handen. Personalen avfrostar planen och ingenting är försenat. Livet känns ok igen.
09.00 Går på planet. En gammal man som har svårt att röra sig kliver på. Frun föreslår att de ska sätta sig vid nödutgången. För benutrymmet. Flygvärdinnan har ingenting att invända. Detta är absolut INTE ok! En man som behöver hjälp att lyfta benen över en tröskel sitter mellan mig och min nödutgång. Slutsats: Planet får, under inga omständigheter, krasha.
09.45 Tidningen är läst. Säkerhetsmanualen är läst. Jag har beundrat molnen och försökt sova. Nu då? På vingen står det med tryckbokstäver "No step". Fantiserar om hur kul det vore att måla dit ett fotavtryck och se hur många passagerare som blir panikslagna. Måste starta upp "dolda kameran" igen.
10.15 Sitter i taxin. Chauffören känner pappa och är övertygad om att han har träffat mig förut. Som vanligt känner alla alla i Norrland.
11.10 Mannen som intervjuar mig frågar vad min första tanke är om jag kommer in på kontoret och jag har en stor hög med papper att registrera på skrivbordet. Biter mig i tungan och sväljer med stor svårighet uttalandet "Jag delar högen i två och slänger hälften. Man vill ju inte registrera nya medborgare med sån otur att de vid själva ansökan hamnar i papperskorgen". Svarar istället något moget.
12.30 Allt är över, väntar på farmor för att äta lunch. Pju.
01.30 Vad håller jag på med, varför är jag vaken? Somna för ***! Hmm..hur många minuters sömn får jag om jag somnar nu? nu då? och nu?
06.00 Klockan ringer. Det är INTE ok! Blänger på den. Slår på den. Den tystnar.
06.15 Sätter på tv:n. De pratar om snökaos i Sthlm. Det är heller INTE ok!
07.40 Promenerar i en till synes oändlig korridor på arlanda. För varje 100 meter man gått byter glasväggarna färg. Tydligen fler än jag som tycker ändlösa koridorer är tråkiga och försökt liva upp stämningen.
08.10 Incheckad med kaffe i handen. Personalen avfrostar planen och ingenting är försenat. Livet känns ok igen.
09.00 Går på planet. En gammal man som har svårt att röra sig kliver på. Frun föreslår att de ska sätta sig vid nödutgången. För benutrymmet. Flygvärdinnan har ingenting att invända. Detta är absolut INTE ok! En man som behöver hjälp att lyfta benen över en tröskel sitter mellan mig och min nödutgång. Slutsats: Planet får, under inga omständigheter, krasha.
09.45 Tidningen är läst. Säkerhetsmanualen är läst. Jag har beundrat molnen och försökt sova. Nu då? På vingen står det med tryckbokstäver "No step". Fantiserar om hur kul det vore att måla dit ett fotavtryck och se hur många passagerare som blir panikslagna. Måste starta upp "dolda kameran" igen.
10.15 Sitter i taxin. Chauffören känner pappa och är övertygad om att han har träffat mig förut. Som vanligt känner alla alla i Norrland.
11.10 Mannen som intervjuar mig frågar vad min första tanke är om jag kommer in på kontoret och jag har en stor hög med papper att registrera på skrivbordet. Biter mig i tungan och sväljer med stor svårighet uttalandet "Jag delar högen i två och slänger hälften. Man vill ju inte registrera nya medborgare med sån otur att de vid själva ansökan hamnar i papperskorgen". Svarar istället något moget.
12.30 Allt är över, väntar på farmor för att äta lunch. Pju.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Jag tänkte samma sak om mannen med benen! Väldigt egoistiskt av honom. Hoppas det gick bra på intervjun! Om de behöver en extra är jag villig att leka med dig i Solle i sommar =)
Trackback
