Lesson learned

Jaha, så har ödet på sitt stränga vis gett mig en läxa. I all min iver glömde jag bort att alla paket inte är hårda och fyllda med elektronik, vissa är mjuka strumpor också.
5 min efter att jag ställt mig på löpbandet och ställt in träffen med M hör mentorn av sig och bekräftar lunchen imorrn. Fast jag såg inte meddelandet förrän efter att jag gett mig den värsta sträckningen på länge. Attans vad det gör ont!
Allt ödet ville var att som så många andra gånger påminna mig om att ha tålamod...borde ha förstått det innan sträckningen. så kan det gå! Nu är det bara att vänta och se vad den krossade lyktan betyder, för jag tvivlar på att det skulle lära mig tålamod...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback