Pyramiden – en traditionsbunden arkitektur

Ett smakprov på hur det är att plugga egyptologi..


Pyramiden – en traditionsbunden arkitektur

Pyramiderna har genom alla tider varit en outsinlig källa för spekulationer kring livet i det forntida Egypten. Såväl dess arkitektur, dess religiösa innebörd samt människornas förhållande till dessa monumentala byggnader har varit föremål för diskussion. Med tiden har vissa av dessa mysterier fått rimliga förklaringar och vissa har till och med dechiffrerats. I denna essä ska ett av de mer olösta mysterierna diskuteras och förhoppningsvis ges en rimlig förklaring. Vi talar om de labyrintliknande korridorerna i pyramiderna under Mellersta Riket. Var förändringen ett tecken på utveckling eller tradition?

Den första pyramiden som är känd i modern tid byggdes i Sakkara under 4:e dynastin av Netjerichet Djoser. Pyramiden var inte utsmyckad på annat sätt än med arkitekturen i sig. Samma mönster kan ses i alla pyramider från dynasti 4 och de flesta från dynasti 5. Under 5:e dynastin kan man urskilja en mer fast form i hur en pyramid skulle se ut sett till dess vinklar och arkitektoniska drag. Varför denna arkitektur valdes var länge svårt att förstå. Detta skulle komma att bli mycket tydligare.

I slutet av 1800-talet började man gräva ut pyramider från Pepy I:s tid och upptäckte i och med det pyramidtexterna. Dessa mytfragment och formler som pyramidtexterna var visade sig ge egyptologerna en möjlighet att förstå den arkitektur som under 5:e dynastin tagit en konsekvent form gällande pyramiden och dess gångar. Det visade sig att de utdrag ur berättelser som hade en till synes obefintlig systematik var målade på ett mycket utstuderat sätt. De formler som skrevs berättade en historia, och denna historia tog sin början längst in i gravkammaren i väst där faraon vilade i sin sarkofag. Man kan sedan följa texterna från gravkammaren till förkammaren och vidare ut i korridoren. Detta förklarade varför korridorerna låg på det sätt de gjorde.

Konungen skulle vila i landet i väster, dödens land, Osiris land. Han skulle sedan återfödas och färdas mot horisontens ljus i förkammaren. När konungen närmar sig korridoren talar texterna om konungens färd över himlen. När kungen steg upp på himlen gjorde han det som en gud. Denna himmel ansågs vara den norra himlen, man tror att det beror på de oförgängliga stjärnorna. Detta var stjärnor som aldrig sjönk under horisonten och i och med det var de, liksom kungen, odödliga. Att korridoren mynnade ut i norr var alltså mycket genomtänkt, det symboliserade konungens färd till himmelen.

Detta var troligen den fasta planen för arkitekturen i en pyramid, och i och med Unis pyramid ansågs arkitekturen vara så pass fastslagen att man kunde börja använda sig av pyramidtexter i pyramiden. Pyramidtexterna och dess arkitektur såg sedan ut på samma sätt genom hela Gamla Riket fram till och med Mellersta Riket och Senusret II.  För att lura gravplundrarna var man från hans tid tvungen att  hitta på nya lösningar i sin arkitektur. Den största förändringen var att ingången/utgången från graven inte längre låg i norr. Den kunde lika gärna vara i söder, öster eller väster. Förutom detta började även korridoren inne i pyramiden förändras. Korridoren såg närmast labyrintliknande ut, vilket också uppmärksammades av tidiga egyptologer och arkeologer. Vissa menade att  det var för att förvilla eventuella gravplundrare.

Att komma ihåg gällande Mellersta riket är dock att religionen var densamma och egyptierna var väldigt ovilliga att ta bort element i sin tro. Istället ackumulerade man nya teorier in i de gamla traditionerna. Pyramiderna under det Mellersta Riket innehöll inga pyramidtexter, detta behöver dock inte betyda att texterna inte var gällande under tidsperioden. Tvärtom, religionen var högst levande under tidsperioden vilket man kan se i privatgravarna. Här flödade texterna i form av kisttexter och även om historierna förändrades grundade de sig fortfarande i samma mytologiska legender.

Det är möjligt att pyramiderna under Mellersta Riket inte, så som tidigare arkeologer ansett, förändrades till något nytt, utan snarare att de gick tillbaka till de tidiga pyramidernas arkitektur och utformning. Först i och med Unis pyramid ansågs arkitekturen vara så pass fastslagen att pyramidtexter kunde skrivas på väggarna. Kanske valde faraonerna att inte använda sig av pyramidtexter då arkitekturen än en gång förändrats från den fast antagna formen på grund av gravplundrarna?

Om detta stämmer är det möjligt att arkitekterna under Mellersta Riket så långt det var möjligt fortsatte att hålla fast vid de traditioner som fastslagits under Gamla Riket. Detta skulle innebära att utseendet på pyramiden och dess gångar fortfarande skulle följa det mönster som fastslogs med Unis pyramid.

Vid en första anblick verkar detta omöjligt då pyramiderna under Mellersta Riket saknar gemensamma nämnare gällande korridorerna. Korridorerna är utformade på olika sätt, är olika långa med varierande krökningar och med en ingång/utgång i olika väderstreck. Å andra sidan var texterna i gravkammaren och förkammaren de viktigaste medan texterna i korridoren visat sig kunna variera i längd mellan olika faraoner under Gamla Riket. Texterna i korridoren handlade främst om konungens himmelsfärd medan gravkammarens och förkammarens texter visade hur han skulle komma dit. Placering av gravkammare och förkammare under Mellersta Riket överensstämmer till stor del med dess placering under Gamla Riket.

Vad gäller korridorernas mystiska utformning kan det finnas en relativt enkel förklaring på valet av väg. För att  kunna överensstämma med pyramidtexterna bör konungen kliva ut på himlen i norr vilket gör att ingången/utgången från förkammaren bör ligga i norr. Arkitekten var dock tvungen att gömma ingången/utgången till pyramiden från gravplundrare vilket gjorde att den var tvungen att läggas i en annan riktning än norr. Att korridorerna under Mellersta Riket saknar en konsekvent utformning kan vara för att arkitekten var tvungen att binda ihop den ”felaktiga” ingången med utgången från förkammaren.

De forntida egyptierna var inget komplicerat folk på det sättet att de använde sig av spontana idéer eller känslor när de skapade monument för eftervärlden. I stället trodde de alla på de myter och traditioner som redan fanns. De var även mot att ta bort delar av sin mytologi utan valde istället att ackumulera nya delar till sin tro för att anpassa den till nya tider. Att tvingas flytta ingången/utgången i en pyramid måste ha varit ett svårt val för Senusret II och hans arkitekt. Dock ett nödvändigt. Det är inte troligt att de förutom denna förändring valde att göra större förändringar än vad som krävdes. Att de gjorde sitt yttersta för att behålla utgången i norr är därför logiskt. Att de sedan valde att inte använda sig av pyramidtexter i respekt för traditionen kan också ses som en logisk följd för en fornegyptisk konung. Endast en pyramid vars form överensstämde till fullo med de religiösa texterna kunde dekoreras på det sätt texterna var ämnade för.

Sammanfattningsvis är utformningen av pyramiderna under Mellersta Riket inte ett tecken på utveckling och förändring. Utformningen visar istället på hur dedikerade egyptierna var att följa sin tro och tradition från Gamla Riket.

 


De mindre vackra tankarna

Utanför sjunker solen sakta ner och lämnar efter sig ett mystiskt rosa skimmer. Graderna sjunker och antalet levande ljus ökar lavinartat i grannarnas fönster för varje dag som går. Romantiskt långa sjalar och mysiga vantar syns på allt fler när man går längs gågatan och försiktiga frågor om julen smyger sig fram i telefonsamtalen med släkten.
Det är sådana tankar som är vackra att skriva ner i en blogg. Stycket är dock mer en föreställning av hur det bör se ut i ens hjärna en lugn höstkväll. Få är nog vi som kan skriva under på att tankarna faktiskt nynnar på den harmoniska melodin när man sitter ensam i en lägenhet och funderar på om valen inför nästa termin var riktigt vettiga.
Jag är inte riktigt där än. Jag sitter fortfarande och ältar om valen inför denna termin var riktigt vettiga. Försöker även på andra sätt att hitta på problem som får min vardag att verka meningsfull och inte fullt så ensam som den i nuläget uppenbarligen är. Dagarna kantas av fornegyptiska frågeställningar. När är de användbara, är de verkligen så himla roliga som jag tror att de är? Vi får väl se.
Du, min trofaste blogg jag lämnar med jämna mellanrum för en roligare verklighet, kommer från och med nu få förvara de tankar jag inte blir klok av att ha i huvudet. Som exempel: Faraon rakade av sig allt hår för att minimera de bevis som fanns på hans mänsklighet. Han bar istället lösskägg. Hur sitter ett lösskägg fast snyggt? Enligt bilden går det som en smal linje längs käkbenet. Utan lim (vilket de troligtvis inte hade för 4000 år sedan) hur gör man för att få fast det?

Dag 81

Ska..klara...en...dag..till..måste...klara...en...dag...till....pust! *host host*

Ska...varaa....tre *hosthost* vlig en...dag...till...ska ..gå..måååste..gå...

(När ni läser detta vill jag att ni alla tänker er mig likt Indiana Jones precis i svackan innan han räddar världen. Den där sekunden av svaghet som får oss att tro att även Jones är mänsklig. Jag kravlar fram, slitna kläder, bara en sko och svetten rinner från pannan. Ni ser mig sakta dra mig mot den lilla myndigheten i norr. Pausa. Titta upp mot niporna i öst, sucka och kravla vidare.

I nästa scen ser ni ett tomt skrivbord med massor av papper på. Det är helt tyst. Plötsligt ser man en hand beslutsamt men orkeslöst gripa tag i några av alla papper. Ni rycker till. En annan hand tar tag i musen, drar med hjälp av mus-sladden upp en orkeslös kropp till stående position. Svajar för en sekund. Någon skriker "Tar du alla MIG-ar?", av blotta förskräckelsen ramlar jag tillbaka i kontorsstolen. En skakig hand trycker in chip-kortet i datorn medan en annan trött tar upp ett papper. Någon ställer dit en kaffekopp och jag tittar utmattat upp, först på personen och sedan på kaffekoppen. En sekund går utan att något händer. En skakig hand lägger ner pappret och tar upp kaffekoppen, smuttar lite, suckar djupt. Ställer sedan tillbaka koppen och börjar smattra på tangentbordet. Först tafatt. Sedan mer beslutsamt.

I nästa scen flyger papper från skrivbordet bak i bokhyllan. Alla papper flyger organiserat in i högar efter diarienummer. En bild på en fokuserad mig syns nu tydligt. Ögonen ser smått tokiga ut. Klockan slår 5. Jag stannar upp. Tittar upp. Stannar till en sekund. Grabbar sedan väskan och springer för mitt liv. Bakom mig faller högar med papper. Någon skriker efter mig: "Men RPS-erna då?". Jag springer om möjligt ännu snabbare. Kastar mig mot första "dörren öppnas här" den går upp med ett klick. Efter ytterligare två dörrar är jag ute. Ett skrik viner genom de norrländska skogarna. Lyssnar man noga hör man ända i Stockholm en vindpust som låter skrämmande likt "jag är fri")

Dag 78

Orkar faktiskt inte  mer nu, inte alls faktiskt. Ny jobbvecka imorrn, alldeles för många motgångar idag. Drar täcket över mig och önskar att jag sover förbi väckarklockan imorrn.

Dag 74

Myndigheten har i veckan fått reda på att en hemskt smitta har nått landet. På intanätet går den under namnet "Den så kallade "Svininfluensan"". För att skydda alla anställda har man vidtagit extrema åtgärder, ingen anställd på myndigheten ska behöva smittas. I alla fall inte under arbetstid. På intranätet har en artikel lagts ut där alla anställda rekommenderas att vara hemma om de är sjuka och om möjligt minska antalet arbetsresor. Det är även viktigt att man utnyttjar den alkogel som ställts ut på alla toaletter på myndigheten. Denna storsatsning på alkogel får inte ha varit förgäves! Vi använder alla troget alkogelen och känner att vi slår ett slag för ökad trygghet. Att man på alkogelens producents hemsida kan läsa att gelen inte på något sätt minskar risken att drabbas av svininfluensan ignorerar vi alla lydigt.

Eftersom myndigheten lagt så stora pengar på att förebygga influensan är det rekommenderat att man minimerar onödiga utgifter på myndigheten. Vår chef presenterade stolt på mötet att så är gjort. Hon kände att det var dags att byta gardiner och pynt i fikarummet och valde att åka till en lågprisbutik istället för att använda den rekommenderade tjänst som finns inom det offentliga för sådana påhitt. Hon menar att hon nu spenderat ynka 600 kr istället för de 6000 kr som det skulle kostat att göra samma sak med hjälp av tjänsten.

Hjälp mig nu att förstå, för jag hänger inte riktigt med, vad är värst?
  1. Att min chef drar in på onödiga utgifter genom att köpa gardiner
  2. Att det kostar 6000 kr att byta gardiner i fikarummet om man gör som man ska
  3. Att myndigheten investerat läskiga summor på en alkogel som inte hjälper
Snacka om svår nöt att knäcka.

Dag 67

Idag kom en ny medarbetare tillbaka från semestern. Hon blev lite förvånad när vi inte kunde endel grundläggande saker och frågade om vi inte hade läst handboken. Jag och de andra två sommarjobbarna tittade då nyfiket upp från våra skrivbord och sa förvånat "Handboken? Finns det en sån?". De har även kommit på att det är olyckigt att chefen inte gav mig en telefon eftersom alla ringer och frågar efter mig hela tiden. De kom då på den fenomenala idén att låta växeln veta att jag jobbade där och att den medarbetare som satt närmast mig kunde ta emot samtalen så blev det inte så långt för mig att gå. Detta är alltså dag 67. Jag har jobbat här i 10 veckor och nu kom dessa fenomenala idéer.

Nu ska ni inte tro att livet är hemskt här, de medarbetare som jobbar just nu är rikigt trevliga och vi har arbete upp över öronen så jag hinner aldrig bli uttråkad. Så nog finns det vissa saker som varit riktigt lyckade med sommarjobbet! Kan dock inte rekommendera att bo med farmor om du vill baka och ta med till jobbet. Min kaka var tydligen god varvid alla konstaterade att det säkert var farmor som bakat. Är lite sårad.

På lördag kommer älskklingen upp vilket känns helt underbart! Det var alldeles för länge sedan!

Dag 65

Hej.

Som den jurist jag är så har jag tydligen räknat lite fel på antalet dagar jag varit här. Det betyder att det redan är dag 65 fastän det för 5 dagar sedan såg ut som att det var dag 57. Detta innebär i sin tur att det bara är 18 dagar kvar!

Föräldrarna var här i helgen vilket var lite kaosartat men trevligt. Jag hade min första riktiga sol och bad dag i söndags! Väldigt trevligt. Jag och hunden ägnade en stor del av tiden till att bråka om vems handduk det var. När vi väl kommit fram till att det var min handduk började istället hunden en lång utdragen kamp om sin rätt att sitta på handduken trots att det var min. Jag vann nästan.

På jobbet är allt sig likt och dagarna går. Vi satt och diskuterade utbildning inom yrket i fredags. Vi konstaterade att av alla som jobbar på avdelningen har den som jobbat längst jobbat i ca 3 år. Ingen av oss, varken fast anställda eller sommarjobbare, har fått utbildning inom området. Ingen har fått lära sig tolka lagtext (Jag ger ut hobbylektioner till den intresserade på arbetstid när vi har det lugnt) eller vad det är egentligen som vi ska göra eller  vem vi ska kontakta för att fråga vad det är vi ska göra. Den kunskap jag fått lära mig är tydligen ärvd från någon som tror sig ha hört det från en säker källa. Vilken källan var är oklart. Problemet är att de som började för ett halvår sedan fick ärva kunskapen från en annan person och tolkar därför lagtexten annorlunda.

Som exempel: på ett litet litet område vi snubblar över inom IP-rättens område finns det ingen lag.  Jag menar då att vi inte kan bestämma vad som ska gälla, det är ju inte reglerat. Några andra menar att det innebär att vi kan göra som de flesta andra länder brukar göra och därför inte behöver ta hänsyn till landet-utan-lagars egna åsikter. Detta ledde oss in på en diskussion om vem som ska hjälpa oss att reda ut våra meningsskiljaktigheter. Även där har vi olika åsikt. En sak har vi uppgivet kommit överrens om: Äh, det spelar nog inte så stor roll, det är nog inget viktigt ändå.

Känns tryggt

Dag 57

Idag lärde jag en av de äldre erfarna handläggarna skillnaden på att avslå och avskriva ett ärende. Hon förstod inte riktigt om det verkligen var någon skillnad. Tydligen är det lite krångligare att avskriva ett ärende, kräver fler knapptryckningar på datorn och att man skriver en egen motivering till varför man gör det. Jag  förklarade så tydligt och kortfattat jag kunde vad skillnaden var. Handläggaren menade att mitt "babblande och rabblande" inte hade något med hennes fall att göra. Jag svarade då att jag tror nog att medborgaren tycker det är roligare att lämna in en ny korrekt ansökan som kan handläggas inom ett par dagar istället för att påbörja en överklagandeprocess. Handläggaren berättade då för mig att hon inte kunnat veta något om dessa nya rutiner eftersom hon varit på semester de senaste veckorna. Hon erkände att hon kunde förstå nyttan med de nya rutinerna där det nya ordet avskrivning användes men tyckte att chefen kunde ha mailat ut till alla så hon hade en chans att jobba ikapp det fyra veckor långa informationsglappet mellan henne och de andra kollegorna. Situationen gjorde mig lite rädd.

Dag 52

Jag börjar nu sukta efter livet i Uppsala/Sthlm. Jag tänker därför skicka ut en efterlysning jag hoppas många svarar på. Jag efterlyser små inlägg i min blogg som beskriver något underbart ni gjort på senaste tiden. Allt  är välkommet. Har ni åkt tunnelbana? Satt er fot i en H&M-butik? Tagit en cider med kompisarna? (Öl räknas inte då "ta en bärs med polarna" är vanligt förekommande här uppe) Kanske har ni gjort något så exotiskt som att picknicka på en brygga? Stora som små historier är välkommna, jag ber er, låt mig leva livet genom er!

Dag 49

Hej hej!
Ok, denna vecka känns inte fullt så hemsk som förra veckan. jag ser slutet! Spenderade helgen på sommarstället med pojkvän och föräldrar. Väldigt mysigt, fullt med godis och kärlek. Resultat: En pigg, nyförälskad jag; säkert 5 småhål i tänderna; modighetsintyg efter att ha gjort bomben i 15 gradigt vatten och en rödvit hund. (Vå målade om huset och hunden har inte förstått innebörden av nymålat).

Intressant iaktagelse på jobbet idag. Det finns en viss rangordning bland myndigheterna. Vissa är lite mer förmer än andra. Det roliga är att den myndighet större delen av svenska folket anser vara värdelös anser även andra myndigheter vara värdelös. Av helt olika anledningar. Privatpersoner för att den är sträng och nitisk och andra myndigheter för att den är slarvig. Lustigt.

Ett annat roligt myndighetsfenomen är fighten om föreskrifterna. Förra året ändrade min myndighet sina föreskrifter så att en annan myndighet blev sur. Vi gav den sura myndigheten anstånd i ett år innan vi tänkte börja tillämpa våra hårda föreskrifter. Den andra myndigheten svarade med att vägra ordna sina system för att passa in med den definition på lagen vår myndighet gjort genom sin föreskrift. Nu, tre veckor efter att denna hårda föreskrift gällt mot den sura myndigheten kommer bakslaget. På grund av envishet är det en omöjlighet för den sura myndigheten att följa föreskriften.

Resultat: De fick skriva om vår föreskrift så att de passade dem och vi kommer inom några dagar få ca. 300 akuta ärenden på en dag. Allt på grund av tjurskallighet från både vår och den sura myndighetens sida. Från oss alla handläggare till er alla myndigheter, ett stort 15-gradigt tack.

Dag 44

Jag har lite problem med att förmå mig själv att skriva i bloggen. Inte för att jag inte har något att skriva om, tvärtom! På myndigheten kryllar det av idioter och hemma stormar hemlängtan blandat med äventyr i den lilla staden. Ja är bara så trött på det. Så trött på idioter till myndighetspersoner. Så trött på byråkrati. Trött på att längta hem. Vill rycka upp mig och fokusera på något annat än allt detta. Det är svårt att göra om man ska plita ner vaad man gjort i bloggen. (Norrländskt ord som betyder "skriva"). Är också trött på hur väl vi stockholmare passar in i fördomarna. Pratar med människor på myndigheter från Luleå i norr till Lund i Danmark. De enda som verkligen anstränger sig för att få mig att känna mig som en idiot och snabbt be om ursäkt för att jag ber dem göra sitt jobb är stockholmarna. Gärna med Lidingö-dialekt. Avdelningen blev tyst idag när jag argt slängde på telefonen och skrek "jävla stockholmare". Folk visste inte om de skulle aplådera eller om jag blivit tokig. Ett nervöst surr utbröt. Vettigaste myndigheterna hittar ni för övrigt i Luleå. Så får ni välja, vänd er dit. Akta er för Skellefteå och Stockholm.

(Som den jurist jag är måste jag nu be er ta mitt utbrott med en nypa salt. Detta är mina högst personliga åsikter och baseras inte på några vetenskapliga studier eller statisktiska undersökningar. De som handlar om myndigheterna alltså. De åsikter jag har gällande min egen trötthet på allt är högst vetenskapligt bevisade.)

Lite läskigt är det att se att jag är på Dag 44 i den lilla staden i norr. Det är många dagar. jag ska vara här i 39 dagar till. Det blir sammanlagt 83 dagar. Det är många dagar. Tänk vad många avsnitt av Scrubs man skulle hinna se på 83 dagar. Den som räknar ut hur många avsnitt man får se får en kram av mig. Om 39 dagar. Om ni inte åker upp till den lilla staden i norr och hämtar den. Hämtning måste ske personligen, inte med bud. Nu spårar jag ut. Adjö och tack för fisken.

Dag 38

Idag hade vi lagom mycket att göra men kunde inte börja med uppgifterna förrän vid lunch på grund av utbildning. Posten går 3. Hälften av ärendena (X) ska skickas med post. Den andra hälften (Y) skickas centralt. På myndighetens fastslagna prioriteringslista står att alla Y-ärenden ska göras före X-ärenden. Jag frågade om vi kunde byta plats på  dem bara idag för att få med alla X med posten. Handläggarna hänvisade till prioriteringslistan och sa att det var omöjligt. Jag propsade och sa att då kommer alla X-ärenden komma fram en dag senare än vad de ska. Handläggarna fortsatte hänvisa till prioriteringslistan. Alla X-ärenden kom inte med posten. Surprise.

Jobb på myndighet när myndigheten pyser byråkrati: 2/10

Dag 37

C ringde idag!
Vilken underbar dag. Inte ofta man får så fint folk i telefonen. Detta är endast ett hyllningsinlägg till dig sötnos, ingen pik. Vi hörs imorrn! =)

(Tänk om E också hörde av sig, förstå vilken fantastisk vecka.)

(Inget annat har hänt i den lilla staden i norr. Förutom att 6 killar hälsade mig godmorgon när jag gick upp i morse. Det visade sig att de var målare som skulle måla om farmors hus. Lustigt sätt att börja morgonen på. Jag är van vid att en drömprins viskar godmmorgon, inte 6 målare.)

Dag 36

Mycket har hänt i den lilla staden i norr. jag har till exempel fått en ny hobby. Har gått och köpt mig ett fint album och framkallat mängder med kort från Egypten så nu är jag scrapbookare på fritiden (vilket gått ut över bloggskrivandet).

I tisdags åkte jag och farmor iväg till en äng som det stog en sten på. Där brukar en kulturkämpe få äran att tala en gång  per år. Denna händelse kallas talet vid stenen. Ett väldigt lustigt men roligt fenomen. Veckan gick sedan sin gilla gång. Plötsligt blev det lördag. Då händer det grejer. Jag och farmor började med en liten shoppingtur och tjejfika på stan. Vi gick sedan till det gamla apotekarhuset och tittade på en utställning om hur man förut tog sig till den lilla staden i norr. Farmor hade åkt med nästan alla båtar, kändes lite häftigt att hon kunde berätta om hur det var.

Efter det åkte vi ännu längre tillbaka i tiden och gick på medeltidsdagen. Alltid roligt att promenera omkring bland medeltidsmänniskor och se barn lära sig tova ull och rida åsnor. Vi kunde dock inte stanna så länge eftersom vi vaar bortbjudna på middag hos några bekanta. Där hörde jag ett underbart uttryck från farmors kompis på 80 år: Nä, man får inte vara dum då kanske man blir vuxen. Känns tryggt att veta att man kan ha långt kvar till vuxenlivet när man är 80. Efter  det skyndade jag och farmor vidare då vi skulle på  en jazzkonsert på  kvällen. Gud vad bra de var! Det var som en timmes balsam för själen och meditation för hjärnan.

På jobbet går det däremot segt. Fortfarande alldeles för lite att göra. Försökte dryga ut tiden med att gå och träna i gymmet på fredagen. Jag vet, de har ett gym!  Ingen har bemödat sig att berätta det tidigare så det tog 5 veckor innan jag fick träna ordentligt. Trodde jag. Gymmets alla olika springband och cyklar och viktmaskiner var trasiga. Det enda som fungerade var solariet. Nämnde jag att de är väldigt många fler tjejer än killar på avdelningen?

Om 4 arbetsdagar har hälften av tiden gått! Det (plus att jag får tid att boka frisörtid och skriva mail på arbetstid) gör att jobb på myndighet idag kammar hem en 5/10.