Heqa Ancher

Jag har lite problem med att förmå mig själv att skriva i bloggen. Inte för att jag inte har något att skriva om, tvärtom! På myndigheten kryllar det av idioter och hemma stormar hemlängtan blandat med äventyr i den lilla staden. Ja är bara så trött på det. Så trött på idioter till myndighetspersoner. Så trött på byråkrati. Trött på att längta hem. Vill rycka upp mig och fokusera på något annat än allt detta. Det är svårt att göra om man ska plita ner vaad man gjort i bloggen. (Norrländskt ord som betyder "skriva"). Är också trött på hur väl vi stockholmare passar in i fördomarna. Pratar med människor på myndigheter från Luleå i norr till Lund i Danmark. De enda som verkligen anstränger sig för att få mig att känna mig som en idiot och snabbt be om ursäkt för att jag ber dem göra sitt jobb är stockholmarna. Gärna med Lidingö-dialekt. Avdelningen blev tyst idag när jag argt slängde på telefonen och skrek "jävla stockholmare". Folk visste inte om de skulle aplådera eller om jag blivit tokig. Ett nervöst surr utbröt. Vettigaste myndigheterna hittar ni för övrigt i Luleå. Så får ni välja, vänd er dit. Akta er för Skellefteå och Stockholm.

(Som den jurist jag är måste jag nu be er ta mitt utbrott med en nypa salt. Detta är mina högst personliga åsikter och baseras inte på några vetenskapliga studier eller statisktiska undersökningar. De som handlar om myndigheterna alltså. De åsikter jag har gällande min egen trötthet på allt är högst vetenskapligt bevisade.)

Lite läskigt är det att se att jag är på Dag 44 i den lilla staden i norr. Det är många dagar. jag ska vara här i 39 dagar till. Det blir sammanlagt 83 dagar. Det är många dagar. Tänk vad många avsnitt av Scrubs man skulle hinna se på 83 dagar. Den som räknar ut hur många avsnitt man får se får en kram av mig. Om 39 dagar. Om ni inte åker upp till den lilla staden i norr och hämtar den. Hämtning måste ske personligen, inte med bud. Nu spårar jag ut. Adjö och tack för fisken.