parentes

Satt och funderade lite bara..Om jag nu andas, har vänner, en telefon som ringer, en mail med olästa meddelanden, en tidning och en utbildning, varför känns det inte som om jag är? "Jag tänker, alltså är jag" Känns inte riktigt sant för tillfället, för att tänka för mycket är jag riktigt bra på. Lever jag för lite i nuet eller letar jag efter mitt varande på fel ställe?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback