Heqa Ancher

Jag skulle gärna vilja skriva ett långt inlägg om en nyfunnen insikt som leder mig närmare, eller längre bort från, svaret på livets gåta. Jag skulle beskriva snön utanför fönstret, kanske sagt något om gatulampan jag ser från mitt fönster. För er som inte sett den så är den identisk med den som Mio satt vid när han trollades bort från fosterfamiljen till fantasivärlden. Men det går inte riktigt. Idag, liksom de flesta dagar denna vecka, passar bättre för att krypa upp i soffan med någon man tycker om och dricka lite varmt te och lyssna på musik. Soffa och te har jag, bara resten som saknas. Tills dess får gitarren hålla mig sällskap, och han är ett väldigt bra sådant också, lugnt och tryggt. Krånglar han är det bara att vrida på rätt skruvar så samarbetar han igen. Det enda jag kunde önska, fast det är självklart bara en önskan och inget krav, tycker om honom som han är, är att han skulle fixa disken åt mig ikväll. Är verkligen ingenting jag har lust med för tillfället.
Idag var också dagen som mina teaterförsök i Uppsala än en gång fick sig en törn. Blev ingen teater idag och antagligen inte nästa vecka heller. Får nog dra i några av tåtarna de hade på Jontes och fixa iordning lite drama där istället.
Ne, nu ska jag koka te, krypa upp i soffan och hoppas att gitarren och EG-rätten får kvällen att bli riktigt lyckad.