Drömmar
Har nu följt let's dance, skridskotävlingar och lite annat smått och gott på tv. Och börjar faktiskt, till Es stora glädje, bli riktigt förbannad. Riktigt himla arg. Min insikt må ha kommit sent, men jag har i alla fall fått den i tid för att ändra mitt tänkande. Allt handlar ju om drömmar! Jag har alltid fått höra att min kärlek till drömmar och min stora fantasi kommer på mig på fall, få mig att bli besviken på verkligheten och aldrig bli lycklig. De har ju så fel!
För alla er som fått höra samma sak, titta er omkring! Så fort människan ska försöka skapa något utöver det vanliga, skapa något vi andra dödliga blir intresserade av tar vi till fantasi och drömmar. För att detta är ohälsosamt och för att vi vill skada oss själva? nej. För att den sak vi alla har gemensamt är en fantasi om det perfekta livet, den perfekta kärleken, det perfekta jobbet o.s.v. Och vad är väl mer träffande än något alla kan relatera till? Och vad är väl mer nyttigt och mer verkligt än att ägna sig åt en av de få hobbys vi alla har gemensamt?
Jag har funderat lite på varför vi alla har en dröm om ett perfekt liv (inte för att det inte finns realister som inte vill tro på den, men erkänn, vi vet alla hur drömmen ser ut,även om vi relaterar till den på olika sätt). Min insikt är kanske något banal men jag tror att den kan stämma. Vi har fått möjligheten att fantisera, men inte möjligheten att hitta på. Den vedertagna teorin om hjärnan är att man endast kan föreställa sig saker man på ett eller annat sätt har sett. Ett stort grönt monster har lika många utseenden som det finns människor. Men det perfekta livet är enkelt, det består förenklat sett av vårt eget liv men utan de saker som orsakat känslostormar som varit oönskade. Det vi sett av ett liv, minus de saker vi sett och inte tyckt om. Detta ger kärlek med lyckligt slut, jobb utan misslyckanden samt liv utan sorg. Fortfarande lika många gröna monster som perfekta liv och människor i världen, men drömmen har samma mål oavsett individ. Historier utan negativt innehåll. Lyckliga historier.
Så dröm mer gott folk och känn samhörigheten med alla andra i utövandet av en riktigt hälsosam hobby.
För alla er som fått höra samma sak, titta er omkring! Så fort människan ska försöka skapa något utöver det vanliga, skapa något vi andra dödliga blir intresserade av tar vi till fantasi och drömmar. För att detta är ohälsosamt och för att vi vill skada oss själva? nej. För att den sak vi alla har gemensamt är en fantasi om det perfekta livet, den perfekta kärleken, det perfekta jobbet o.s.v. Och vad är väl mer träffande än något alla kan relatera till? Och vad är väl mer nyttigt och mer verkligt än att ägna sig åt en av de få hobbys vi alla har gemensamt?
Jag har funderat lite på varför vi alla har en dröm om ett perfekt liv (inte för att det inte finns realister som inte vill tro på den, men erkänn, vi vet alla hur drömmen ser ut,även om vi relaterar till den på olika sätt). Min insikt är kanske något banal men jag tror att den kan stämma. Vi har fått möjligheten att fantisera, men inte möjligheten att hitta på. Den vedertagna teorin om hjärnan är att man endast kan föreställa sig saker man på ett eller annat sätt har sett. Ett stort grönt monster har lika många utseenden som det finns människor. Men det perfekta livet är enkelt, det består förenklat sett av vårt eget liv men utan de saker som orsakat känslostormar som varit oönskade. Det vi sett av ett liv, minus de saker vi sett och inte tyckt om. Detta ger kärlek med lyckligt slut, jobb utan misslyckanden samt liv utan sorg. Fortfarande lika många gröna monster som perfekta liv och människor i världen, men drömmen har samma mål oavsett individ. Historier utan negativt innehåll. Lyckliga historier.
Så dröm mer gott folk och känn samhörigheten med alla andra i utövandet av en riktigt hälsosam hobby.
Kommentarer
Trackback