Heqa Ancher

Jag har ingen riktigt bild att ladda upp idag. Jag har en bild jag föreställer mig i huvudet. Min mormor flyttade in på ett äldreboende idag. Min bild har ingenting att göra med henne, men med morfar. Jag hoppas, och föreställer mig, att han efter att ha ätit middag med mormor åker hem till deras hus och, förutom de tunga känslor som kommer med en sån stor förändring, känner lättnad. Kanske frihet, kanske ett lugn och en försiktig lycka. Vi vet alla att släppa någon man bryr sig om är en av de svåraste saker man kan göra. Men också en av de vackraste.'

Att ta beslutet att flytta ifrån den man älskar för att personen ska få det bättre, ska få vara kring människor som är rätt utbildade istället för att hålla personen nära som är det naturliga, kan inte vara lätt. Det får heller inte vara helt lätt. Relationer ska vara fyllda med komplexa känslor och stora beslut ska vara svåra att fatta, allt för att se till att det blir rätt. Det är därför det så ofta blir fel. Komplexa känslor och avgörande beslut är ingenting vi föds att förstå, det är situationer vi istället ska sträva efter att förstå. Det tror jag vi gör bäst genom att göra fel, genom att känna och genom att våga. Våga välja fel kille, känna kärlek till kompisen och våga stanna när det går åt fel håll. Och om man gjort fel tillräckligt många gånger, som jag hoppas att jag gjort när jag är lika gammal som morfar, då vet man nog också när det är rätt.

Jag är så stolt över honom som har vågat släppa taget och min drömbild idag är att han, och förhoppningsvis jag en dag, kan sätta sig i soffan ikväll, ta ett djupt andetag, andas ut och våga njuta av de möjligheter ett rätt beslut kan ge.