På små rosa moln svävar jag omkring
Jag har suttit i soffan med datorn i knät ett bra tag nu. Stirrat på skärmen, tittat ut genom fönstret, tittat tillbaka på datorn och hoppats att den kanske skulle starta en mening åt mig. Men icke. Jag har gjort det varje dag nu sen i måndags. Verkar inte vara en effektiv lösning eftersom inga nya inlägg publiceras.
Största anledningen? Den kan ni nog alla gissa er till vid det här laget med tanke på djungeltrumman i Uppsala.
Jag tror den främsta anledningen till att jag inte kunnat skriva är att jag fortfarande inte riktigt har kunnat ta in det själv. Det känns mest som en dröm jag snart kommer vakna upp från. Trots lite sömn de senaste dagama har jag dock haft tid att drömma på riktigt ett par gånger och varje gång jag vaknat har jag mötts av J:s blick. Typiskt sett lever man inte i en dröm om man ser drömmen när man vaknar. Vad jag vill säga med det här? Jag börjar som smått inse att J faktiskt är påväg att bli en del av verkligheten, inte drömmen. Känns härligt om än svårt att sätta ord på. Därav tystnaden.
Jag ber om ursäkt alla ni som förväntade er mer skvaller att gotta er i, men för sådana frågor kan jag hänvisa till E som visat stor talang i konsten att föra vidare det mesta. ;-)
Om det nu skulle vara något hon inte kan hjälpa er med och ni behöver komma i kontakt med mig så titta upp mot närmaste rosa moln så ska ni se att ni hittar mig skuttandes på det.
Största anledningen? Den kan ni nog alla gissa er till vid det här laget med tanke på djungeltrumman i Uppsala.
Jag tror den främsta anledningen till att jag inte kunnat skriva är att jag fortfarande inte riktigt har kunnat ta in det själv. Det känns mest som en dröm jag snart kommer vakna upp från. Trots lite sömn de senaste dagama har jag dock haft tid att drömma på riktigt ett par gånger och varje gång jag vaknat har jag mötts av J:s blick. Typiskt sett lever man inte i en dröm om man ser drömmen när man vaknar. Vad jag vill säga med det här? Jag börjar som smått inse att J faktiskt är påväg att bli en del av verkligheten, inte drömmen. Känns härligt om än svårt att sätta ord på. Därav tystnaden.
Jag ber om ursäkt alla ni som förväntade er mer skvaller att gotta er i, men för sådana frågor kan jag hänvisa till E som visat stor talang i konsten att föra vidare det mesta. ;-)
Om det nu skulle vara något hon inte kan hjälpa er med och ni behöver komma i kontakt med mig så titta upp mot närmaste rosa moln så ska ni se att ni hittar mig skuttandes på det.
Kommentarer
Postat av: Carro
<3
Trackback