mammor är bra kloka
Jag pratade med mamma en massa idag. Ingenting ovanligt, men samtalet hade till en början en annan ton än vanligt, lite mer avvaktande. Det var likadant hemma i sthlm förra veckan när jag pratade med moster. De pratar med mig som vanligt, sen blir de lite avvaktande, lite dröjande med svaren och låter nästan som om de är lite misstänksamma. Det visade sig att både moster för en vecka sen och mamma idag hade reagerat på samma sak. "Du är så tyst, jag får ju prata massor, är det något som har hänt?"
Och ja, det är massor som har hänt den senaste veckan, tillräckligt för en film eller kanske rentav en trilogi. (Vi får se, har bara börjat på manus än och vet inte riktigt hur detaljerat jag ska skriva än..) De flesta förutsätter att det ska vara något negativt som hänt för att jag ska bli tyst. Och till viss del trodde jag väl det också. Fram till idag har jag varit lite fascinerad av mig och mitt mående. Jag har funderat på om jag har feber, sömnbrist, är stressad eller något liknande. Det är liksom som en varm, lite gosig känsla i magen som gör att ingenting känns som ett problem. Ett lugn, det är nästan så att jag skulle våga mig på att kalla det en inre trygghet. Väldigt ovant och lite obehagligt. Jag och mamma satt idag och diskuterade vad för hemsk sak som skulle kunna ha drabbat mig. Hon var tyst ett tag, funderade, och sa slutligen: "du kanske är nöjd?". Jag smakade på ordet några gånger. Nöjd. Inte nöjd i den bemärkelsen man är nöjd när tjejen på ica frågar om det var bra så, utan nöjd som i allt känns bra. Riktigt bra.
Plötsligt var det som om en tyngd lättade från mina axlar. Jag kunde andas lättare och allt mitt babbel bubblade upp till ytan igen. Allt är precis som det ska vara! Jag och mamma började skratta i telefonen, typiskt mig att bli orolig när saker och ting känns bra. Jag är nöjd och känslan är så främmande för mig att jag tror jag är sjuk. Nu vet jag i alla fall hur det ska kännas så nu är det bara att behålla känslan och njuta. Underbart!
Våren är på väg!
Och ja, det är massor som har hänt den senaste veckan, tillräckligt för en film eller kanske rentav en trilogi. (Vi får se, har bara börjat på manus än och vet inte riktigt hur detaljerat jag ska skriva än..) De flesta förutsätter att det ska vara något negativt som hänt för att jag ska bli tyst. Och till viss del trodde jag väl det också. Fram till idag har jag varit lite fascinerad av mig och mitt mående. Jag har funderat på om jag har feber, sömnbrist, är stressad eller något liknande. Det är liksom som en varm, lite gosig känsla i magen som gör att ingenting känns som ett problem. Ett lugn, det är nästan så att jag skulle våga mig på att kalla det en inre trygghet. Väldigt ovant och lite obehagligt. Jag och mamma satt idag och diskuterade vad för hemsk sak som skulle kunna ha drabbat mig. Hon var tyst ett tag, funderade, och sa slutligen: "du kanske är nöjd?". Jag smakade på ordet några gånger. Nöjd. Inte nöjd i den bemärkelsen man är nöjd när tjejen på ica frågar om det var bra så, utan nöjd som i allt känns bra. Riktigt bra.
Plötsligt var det som om en tyngd lättade från mina axlar. Jag kunde andas lättare och allt mitt babbel bubblade upp till ytan igen. Allt är precis som det ska vara! Jag och mamma började skratta i telefonen, typiskt mig att bli orolig när saker och ting känns bra. Jag är nöjd och känslan är så främmande för mig att jag tror jag är sjuk. Nu vet jag i alla fall hur det ska kännas så nu är det bara att behålla känslan och njuta. Underbart!
Våren är på väg!
Kommentarer
Trackback