vikten av att kräva pirrande vid gosande
Jag promenerade hem från pojkvännen igår och var tvungen att stanna till ett tag. Vänta in en känsla som inte riktigt hunnit med i den snabba takt jag gick. Väntade ett slag och efter ett tag kom den där pirrande gosiga känslan till mig. Kärlek. Jag kom på mig själv att tänka "så här bra har det nog aldrig känts förut." Jag vet att jag har rätt. Precis lika rätt som min 8 år gamla kusin var förra våren när han mötte sin stora kärlek. Precis lika rätt som han kommer ha nästa gång han träffar någon han verkligen tycker om. Vi vet alla precis hur det känns att vara kära. Ändå är det just nyhetskravet (om man får använda sig av juridiska termer inom immateriarätten) som skiljer kärleken från våra andra känslor. Känns det inte nytt och unikt är det inte sann kärlek. Försöker jag säga att alla bara har en kärlek och att alla andra gånger man träffat någon man trott sig tycka om så ljuger man för sig själv? nej. Men jag tror vi människor är designade för att glömma vissa saker. På gott och ont. Själv kan jag för mitt liv inte förstå hur jag stod ut en dag utan den härligt bubbelgumsrosa känslan i magen. Jag tror det är just på grund av den tanken som vi glömmer. Det är rent självförsvar. Om vi kom ihåg vad vi gick miste om när vi går ensamma i det gråa vårvädret skulle det vara svårt att upptäcka solstrålarna som bryter igenom den mjölkvita himlen.
En släkting till mig har precis genomgått en skilsmässa och njuter av livet tillsammans med sin son. Det var för henne, precis som för många andra i den situationen, ett svårt val och en jobbig resa att skiljas. I sådana situationer tror jag vårt självförsvar slår tillbaka på oss själva. Jag tror att det är anledningen till att varenda nummer av Cosmo innehåller tips på hur man håller förhållandet nytt och levande. Det är inte för att ge oss dödliga dåligt samvete när vi inte hinner måla tånaglarna och raka benen var och varannan dag. Det är för att vi inte ska glömma bort den kittlande känslan i magen. För att vi ska uppmärksamma känslan tillräckligt mycket för att faktiskt sakna den om den försvinner och förstå att den försvunnit.
Att lära oss att jobba emot det inbyggda självförsvar som hjälper oss igenom ensamma gråa dagar tror jag är en förutsättning för ett lyckat förhållande. Att inte bara ge och ta kärlek utan att också kräva ett pirrande i magen så ofta det bara går. Att stanna upp påväg hem från pojkvännen för att låta den pirriga gosiga känslan hinna ikapp och sedan stå där ett tag, uppmärksamma den, innan man skyndar vidare i vårens annars ruskiga väder.
En släkting till mig har precis genomgått en skilsmässa och njuter av livet tillsammans med sin son. Det var för henne, precis som för många andra i den situationen, ett svårt val och en jobbig resa att skiljas. I sådana situationer tror jag vårt självförsvar slår tillbaka på oss själva. Jag tror att det är anledningen till att varenda nummer av Cosmo innehåller tips på hur man håller förhållandet nytt och levande. Det är inte för att ge oss dödliga dåligt samvete när vi inte hinner måla tånaglarna och raka benen var och varannan dag. Det är för att vi inte ska glömma bort den kittlande känslan i magen. För att vi ska uppmärksamma känslan tillräckligt mycket för att faktiskt sakna den om den försvinner och förstå att den försvunnit.
Att lära oss att jobba emot det inbyggda självförsvar som hjälper oss igenom ensamma gråa dagar tror jag är en förutsättning för ett lyckat förhållande. Att inte bara ge och ta kärlek utan att också kräva ett pirrande i magen så ofta det bara går. Att stanna upp påväg hem från pojkvännen för att låta den pirriga gosiga känslan hinna ikapp och sedan stå där ett tag, uppmärksamma den, innan man skyndar vidare i vårens annars ruskiga väder.
Kommentarer
Trackback