Heqa Ancher

Många veckor har förflutit utan att ett enda ord skrivits i bloggen. Har jag haft ett tråkigt liv utan spännande händelser att reflektera över? Nej. Har jag varit så upptagen att det inte funnits tid? Nej, inte det heller. Snarare har jag svårt att smälta allt jag får vara med om, och innan jag själv bearbetat känslor och tankar är det svårt att få ner dem i skrift. I korta drag har jag den senaste månaden firat påsk med svärföräldrarna, lämnat in en pm på 12 sidor i EG-rätt, fått ännu ett nummer av PJ i tryck, firat min lillasysters studentskiva, firat valborg i Uppsala och gått på bal på slottet. Det är dock ingen av händelserna som varit svåra att smälta.
Istället är det min nya vardag och mina nya rutiner som varit svåra att få grepp om och smälta. Jag vaknar varje morgon i armarna på min pojkvän, jag planerar matinköp för två (ok, jag ska vara ärlig, jag lyssnar på när J planerar något fantastiskt gott han tänker laga åt mig) , jag äter tre mål mat på bestämda tider och pluggar duktigt endast på dagtid. Vardagligt? Egentligen allt annat än det, snarare en helt ny värld.

Så vad är då en bal på slottet? Ingenting i jämförelse med vad jag får uppleva i vardagen.